---
Segel seglar ut
ur utländska bilder
segel på Jangtse
segel på floden Li
solen
guldfisken simmar över gröna klippor
himlen med fåglar
genom dalande blombad
se österut det vita
molnets skugga löper tvärs
över det glittrande vattnet
vid horisonten
bara brister och brister det fram
vita segel segel segel
---
Våra skuggorär mycket långa
om kvällen när vi kommer från slåttern
och själva är vi korta
till bön flätar tusenskönan
samman sina händer
kvinnan med skäran klättrar uppför kullen
som för tusen år sedan
vakom gärdsgården
är heden
bortom heden skogen
ljung i ljungens färg
vart flyger du honungsbi
denna himmel
är så tom och vid
en gång skall vi komma tillbacka
en gång skall vi komma alla
---
Mossan är ekolöst djup och under pelarna finns en doft av honung och bin
en smula frid och glädje utspilld över din sista jord solen sipprar ner m
ed kådan längs stympade stammar
att smeka dina slutna ögon
moln finns inga endast tornsvalor där uppe och hackspetten ensam med evigheten på det brända trädet
men innan Goodyera hinner berätta sin historia till slut
vältrar svälten tunga stenar framför solen och hämtar dig åter till ett djupt mörker där det råder gråt och tandagnisslan
hemmet är mörkt bara brunnen gapar mot himlen och gammelfars planterade ekar fortsätter att lyssna till hundarnas fjärran skall i natten
i tårpilarnas lövningstid skulle det ske
och varje år återvänder minnet videkissarna lägger mjuka små tassar på din skuldra även då du är borta
hur annars skulle någon orka bära denna börda och vara lycklig tillsammans med vårens starr och skogen som ändå alltjämt finns
---
Vattenträngda diken, himlens valv kullstjälpt
över myrtallarna vid Verevi i förtvivlan
hejdar du dig - ett rågkorn, det minsta, i fickan
vart fördes du var blev du av
Persephone
PERSEPHONE
P E R S E P H O N E
---
Veken dricker det sista stearinet
förgänglighet rinner genom
oss och barnet snart
kommer sömnen väggarna
är för tunna värmen för flyktig
lägg huvudet på sanden lägg huvudet på kudden
dröm om Falklandsöarna
tills klockan i fåangtornet minns dig
pendeln snuddar vidhjärtat med sin vassa egg
---
Brödugnen
ensam
i hörnet
mormor
ensam
på kyrkogården
alltjämt en och
samma stora
grå
handkvarn
som majvind
rullade
över oss
---
Nya
stenar
som cäxer
in i plogbladen
nya
kyrkogårdar
som växer
bortom staden
nya
fjädrar
som växer
på
dina
brända vingarna
nyafåglar
som växer
till lärkor
ur din
sjuka
strupe
en röst
till röst
---
Du lätt-
fötade mossa
redan
på fönstret
redan
på taket
följa
små fötter
som anlände
så långt
föredig
följa fingrar
som höll
dig kvar
ien nästan
outhärdlig
värld
långt innan
du förstöd
att se
och kalla dem
vid namn
---
Samma
hav
i oss
alla
rött
blint
varmt
Alla
väderstreckens
vindar
pulserar
i hjärtats
segel
strimma
av skum
genom
den vita
rymden
frågan som
singlar
från åran
glider
tillbaka mot
vågens yta
skräcken
bakom mörkret
är det samma
hav som
inväntar
havet
---
En världs
aska
flagnande
över en annan världs
färger
kronan
har darrat ner
från solrosens huvuden
en fläkt av rimfrost
på lien
syrsorna
tysta
tre lamm
i dimman
en tom
rönn
skriva
skriva
ågonting
n ågonting
annat